Har upplevt att jag mått bättre under behandling 3 än de tidigare. Dessutom fick vi ju rätt många äggblåsor denna gång, så jag hoppades väl att det skulle flyta på i den takten hela vägen. Så det kom nog som en liten (psykisk) chock att jag ju faktiskt skulle gå igenom ÄP (värk) och att resultatet ändå blev ganska få och inte så tipp toppbra embryon. Så det blev en rejäl dipp i humör och mående. De sista 2-3 dagarna har jag dock stannat hemma från jobbet (vilket jag ALDRIG gör annars) och bara försökt landa i detta. Jag har tittat på serier, försökt ta långsamma promenader i det vackra vädret och lyssnat på poddar ute på altanen - så skönt! Så nu mår jag faktiskt rätt bra.
Livet måste ju pågå vid sidan om allt detta. Samtidigt tror jag vi alltför ofta glömmer vad våra kroppar går igenom och vilken känslomässig berg- och dalbana som pågår hela tiden. Så tid för sig själv där tankar och känslor bara får komma, frisk luft och lagom fysisk aktivitet ska nog inte underskattas. Det kanske inte ökar chanserna för graviditet nämnvärt, men vi ska ju hålla också! Idag ska jag prova lite lätt yoga.
Vad har ni för knep för att ta hand om er själva (fysiskt och psykiskt) under behandlingar, ruvning och väntan där emellan?
Åh vad jag tror att du tänker helt rätt! Vi måste verkligen ta hand om våra kroppar så att de håller. Jag har precis avslutat försök 2 och ska satsa på att ta hand om min kropp nu inför försök nr 3.
Önskar dig all lycka till!