Hur det gick...

publicerat i Allmänt, Livet som pågår...;
 
Jag ska ju såklart uppdatera er på hur det gick med kuratorssamtalet på hälsocentralen. Någon av er berättade i en kommentar att ni hade prövat detta och att ni upplevde att den ni pratat med kanske inte riktigt förstod situationen. Precis så kände jag också. Hon var jättebra att prata med och lyssnade och försökte sätta sig in i min situation. Men fokus hamnade dels på att jag skulle beskriva hela mitt liv och svara på praktiska frågor kring IVF för att hon skulle förstå.Så det blev inte av att jag bokade något nytt samtal. Förstår absolut varför detta samtal såg ut som det gjorde men jag kände inga större förhoppningar kring att hon kommer att kunna förstå detta.
 
Jag tog upp detta med min läkare då vi besökte IVF-kliniken för uppföljning för 2 veckor sedan. Hon tipsade om kvinnoklinikens kuratorer, så jag ska försöka få tag på dem för att höra om vi kan få komma dit. På IVF-kliniken fanns bara en psykolog som jag främst förstod utredde donatorerna och pratar med par inför att ta emot donation, så hon kunde inte hjälpa.
 
Är inte det lite konstigt att det inte finns kuratorer på alla IVF-kliniker och att inte alla par erbjuds stöttande samtal där? Tror inte någon tycker att detta är en lättsam resa? Det finns ju kuratorer kopplade till de flesta andra avdelningar på sjukhuset. I alla fall så länge man genomgår de landstingsfinansierade försöken tycker jag att det borde erbjudas samtalsstöd. Detta blir ju en livskris som jag tänker kan leda till psykisk ohälsa och därmed stora samhällskostnader på sikt.
 

Taggar: Kuratorskontakt ofrivillig barnlöshet, livet, mellan IVF-behandlingar, stöd, stöd vid IVF;

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Anonym:

Det är verkligen galet att det inte ingår något samtalsstöd i behandlingen med tanke på hur tufft det är psykiskt!

Svar: Ja visst är det, snacka om livskris!?
Johanna

Kommentera inlägget här :